Fastän
Kategori: Flödande kreativitet
Förlåt mig, vad var det du ville?
Jag har slutat lyssna,
jag orkar inte bry mig
Där borta leker ett bättre vi
på solkyssta rapsfält som det sig bör
Huvuden sticker upp
Ingen gömmer sig
Jag har en rosa klänning, blekt av damm
och den sorg jag inte minns
Du talar och jag lyssnar
för jag orkar bry mig
Kanske sjunger någon, högtidligt,
om den tid som varit, den värk
som inte är mer
Om den historia vi undsluppit
men målar våra ansikten dystra
fast vi är glada
Ingen ber om ursäkt
Där borta.
